I sex år har jag haft ett stört förhållande till mat och träning som stundtals brytit och än idag bryter ner min person och mitt sätt att fungera i vanliga sociala sammanhang. Varför allt började kan jag inte ens minnas, och trots att jag försöker kan jag inte förstå hur det kunnat gå så långt.

Vad som skiljer den typ av ätstörning som jag lider av från exempelvis anorexi, är att den senare är synlig för omvärlden på ett helt annat sätt. För en bulimiker går livet i mångt och mycket ut på att dölja sin avvikelse; inte bara för andra utan även för sig själv. Så länge vikten ligger på en normal nivå, finns det ingen anledning för omvärlden att reagera, varför vägen tillbaka till livet före störningen i de flesta fall har att börja med insikt hos sig själv. En insikt som man helt och hållet kan behöva komma till på egen hand.

I den vardag vi lever i idag, uppfattas det inte märkligt att tacka nej till en kanelbulle på kanelbullens dag (som det är idag) och hänvisa till att man bantar, eller att träna varje dag, inte äta kolhydrater och räkna sina kalorier. Kanske är det därför inte så konstigt att vissa av oss hamnar i en situation där man till slut utvecklat ett sjukligt förhållningssätt till mat och träning.

Jag har äntligen sökt hjälp för mitt problem och går sedan en kort tid och får hjälp på Stockholms centrum för ätstörningar, en hjälp som tog mig sju år att söka. Det som fick mig att ta tag i mitt problem, var rädslan att misslyckas med mina prestationer. Kanske är detta något som är karaktäristiskt för den typ av person som mer än andra ligger i riskzonen för att utveckla ätstörningar; rädslan att misslyckas.

Själv är jag student på juristlinjen i stockholm där jag har läst tre år. Jag har högsta betyg i ala kurser och skulle kunna göra vad jag vill med mitt liv, med reservation för att jag låter ätstörningen ta över mitt liv. Jag har bestämt mig för att inte låta det hända och jag hoppas att fler i samma situation gör likadant.

Vägen tillbaka har bara börjat, men nu finns ingen annan väg att gå än framåt.

xoxo